katjacai.blogg.se

Följ mig och min hund Cairos resa från soffpotatisar till muskelknuttar.

Bygga upp en kaka.

Publicerad 2015-03-08 20:43:52 i Allmänt, Cairo, Träning,

Att bygga upp en hund är inget man gör över en dag, det är en lång resa som kräver vård och tid.
Men det är så kul att få uppleva en förändring och se energin och glädjen byggas upp.
 
Min resa med Cairo har bara börjat och kommer förhoppningsviss inte ta slut på bra många år, vi ska ha en massa lyckliga år ihop och kämpa oss mot toppen. Med toppen menar jag inte en tävlingspall utan jag menar något mer värt än det, nämligen ett ultimat liv ihop, att alltid få känna glädje i den andres närvaro, vara så självsäkra i oss själva och klara alla mål vi sätter upp. Vi ska njuta av vår tid ihop, precis som jag och Lucky gjorde och gör än idag när vi ses.
 
Jag vet att vi kommer nå dit, Cairo är en underbar individ och en så tacksam hund.
 
Jag har sett en klar förbättring på Cairos självförtroende. Självklart var det inte på topp när han kom, att skiljas från en kär familjemedlem och sedan flyttas till ett annat land utan att själv förstå vad som händer eller varför det händer är inte enkelt, det förändrar en. Men å andra sidan skulle Cairo kanske inte funnits idag om han inte gjort den resan, det är inget vi kan veta men jag vet däremot att jag är glad att han är här hos mig.
 
Han har gått från att bara vilja ligga i soffan och sova hela dagarna till att vicka på hela rumpan såfort jag tar på mig mössan. Han hoppar idag över stock och sten, klättrar upp på berg och har påbörjat dragträning, han har blivit en glad hund.
 
Men fortfarande så kommer det ta tid att komma dit vi vill. Han kan inte alla trick som hundar i hans ålder annars kan och ibland känns det som att man blir uttittad därför.
 
Jag vet inte om det bara är jag eller om man får en viss press på sig när man har en border collie? kanske bara är jag som inbillar mig. Ibland känns det som att folk anser att han ska vara en superhund just därför, kunna gå lös vid min sida eller åtminstonde gå fot brevid mig under hela promenaden, vilket han också kan (han är ju en border collie) men jag vill att han ska våga upptäcka sin omgivning och bygga upp självförtroendet, klättra över stock och sten etc.

Kort och gott vill jag med detta inlägg säga att man måste låta det ta tid och gå rätt väg fram, i rätt tempo. Må hända att jag nu har en border collie som är helt under måttet för rasen, men vet ni vad. Han är min bästa kompis på fyra ben, inte en tränings/tävlingsmaskin endast. Behöver han tid för att bygga muskler och förtroende så är det det minsta jag kan erbjuda honom....som föredetta gymberoende och löpare är det dock lite svårt att ta det lugnt ibland, men det går ;).
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela